Hela loppet kändes segt. Blött. För påklädd. Pissnödig. Två kliv fram, ett bak. Ingen klocka. Ensam. För att inte tala om den läskiga hängbron på slutet. Lyckades inte heller gå om snubben från KP som låg framför mig hela varvet. Väser "orkar inte" till Lunke & Jenny som står vid vägkanten och vill se en spurt på upploppet. Så kändes det. Därför kommer tiden 20.43 som en riktigt skön överrasking efter målgången!
En annan trevlig surpris var det oväntade inhoppet från min far, Mördarlöparn från Milsbo. Han tävlar i vanliga fall för en annan klubb men bestämde sig i sista sekund för att stötta ett skadeskjutet RW. Han vann dessutom ett kit med skruvmejslar på sin nummerlapp...
Jaaaaaaaa. Sluta tjata. Bilder från Vasan kommer.